Hembygdsgården

Storbondestuga från hemmanet Strand, i början av 1800-talet. Plockades ner och kördes över isen med häst och släde. Invigdes som hembygdsgård 1955.

Under Gammelvala kärnas smör, kokas sötostgröt, bakas och spinns lin. På julmarknaden serveras kaffe med dopp.

En av de äldsta byggnaderna på området. Byggd på 1700-talet men då bara med en våning, övre delen byggdes på runt 1815. Hitflyttad från hemmanet Byn.

Under Gammelvala bakas tunnbröd som gräddas i den vedeldade bakugnen. I stora rummet kardas och spinns ull. På julmarknaden bakas julknäcke.

Byggd på plats och invigd 1973. Här finns en restaurang på övervåningen och på nedre plan finns ett museum med dels permanenta utställningar och olika temautställningar varje Gammelvala. Dessutom finns en studie- och utställningslokal där bland annat släktforskarna finns. Lokalen utnyttjas även av restaurangen vid större tillställningar. Lokalens namn är ”gamla grötköket”.

Hitflyttad från Slorudsborg 1957. Stolpboden har en handkvarn, stenmalning. Denna stolpbod är av den större typen där man förvarade kött, fläsk, spannmål och andra varor.

Milan reses under sommaren och består i regel av björkmassaved. Milan vaktas under Gammelvala av kolarna som sover på granris i kolarkojan. De kokar även kaffe i en trebenskokare där. Milan tänds vid 18-tiden första lördagen i gammelvalaveckan av en prominent person. Grillkolen som blir av milan säljs nästa år på Gammelvala. Förr användes kolen vid järntillverkning och de kolare som fanns runt i skogarna hade i regel flera milor att bevaka. Det är viktigt att kolarna hela tiden slår ihop milan så att den inte ”slår sig”. Detta innebär att milan rasar ihop, det tillkommer syre och milan brinner upp istället för att kola.

Hitflyttat från Vikene 1962. Bastuskjulet är byggt som en finsk bastu men användes för linberedning. Förr fanns en linbastu i varje by. Utmärkande för värmländsk linberdning är brôtmaskinen som mycket effektivt bryter halmen i linstråna och underlättar rensningen av linfibern. Efter att linet käftats (rensats) ska det häcklas. Vid häckling skiljer man på långa och korta fibrer. Den långa linfibern får häcklerskan kvar i handen och den korta fibern (blånorna) fastnar i häcklan. Blånorna spinns för att sedan vävas till lakan, handdukar, kläder, gardiner mm, medan finlinet spinns och vävs till fina damastdukar. Halmen används vid husbyggen i sk lerklining medan de sämsta blånorna användes till drev. Det var alltid kvinnor som arbetade med linet utom den man som skulle dra brôtmaskinen. Då bastukäringarna var munviga fick den karlen tåla mycket.

Enkammern – enrumsstuga som flyttades hit från Mölnerud. Den har en bostadsstandard som var vanlig för fattigt folk ända fram i slutet av 1800-talet.

Smedjan flyttades hit 1964 från gården Äckera i Strand. Inne i smedjan finns en tunnbälg.

Lokomobilen är en Bolinder Munktell nr 6, 1919 års modell och är på 23 hk. Den ägdes först av Hilmer Anderssons såg i Lässerud (1927). På 1930-talet inköptes den till en bobinfabrik i Sulvik, vidare sen till bröderna Norrbys snickeri i Gunnarskog. Lokomobilen hittades vid en så kallad bonnsåg vid Högtorpet Gunnarskog. Sågen var förfallen och lokomobilen rostig och eländig. Den flyttades till Finnebäck där fyra man renoverade den, varav Sulviks-Einar och Erik Berginge var två utav dem. Lokomobilen flyttades till hembygdsgården 1978 och är fortfarande igång under Gammelvala.

Stendelen på vävstugan kommer från en 1800-tals ladugård i Tortan. Vävstugan byggdes på plats och invigdes 1977. Husmodersföreningen har verksamhet här året runt sånär som på några veckor per år. Man samlar 30–40 medlemmar varje vecka för att väva, brodera, sticka med mera. Det som tillverkas säljs eller ingår som vinster i Husmodersföreningens fantastiska tombola som man har varje Gammelvala.

En av de äldsta byggnaderna på Skutboudden och tros vara byggd under tidigt 1700-tal. Den användes för mältning av säd till maltdrycker och till torkning av spannmål.

Smedjan är nybyggd 1982. En del av maskinerna är från Edvin Björnssons smedja i Lerhol, Edane. Edvin var en mycket duktig bysmed och höll på fram till 1970-talet. Hans snickerimaskiner finns också bevarade här. I smedernas yrke ingick tillverkning i både trävirke och smide. Mycket av den redskap som användes förr, framförallt i arbetet med häst, gjordes ju av både trä och smide. I muséet finns en större samling av hans smideskonst. Smedjan används av Brunskogs Smide genom Tomas och Jörgen. De har öppet under hembygdsgårdens evenemang och arrangerar kurser med mera. 

När den siste mjölnaren slutade 1992 donerade han utrustningen till Hembygdsföreningen. Kvarnen och marken köpte föreningen för en symboliks summa av dåvarande kraftbolaget Gullspångs kraft. Kvarnar har funnits vid Brunsberg sen 1700-talet. Dagens kvarn uppfördes 1839 efter att den gamla brann. Den byggdes på föregångarens grund med en stomme av putsat tegel. När den renoverades på 1920-talet byggde man till en våning och bytte ut de två vattenhjulen mot en turbin. Den kom också att elektrifieras efter att vattenkraftverk installerades vid fallet på 1950-talet. Denna byggnad finns att se 1 mil öster om hembygdsgården.

Torpet är flyttat från Lerhol i Edane och fungerade som soldattorp fram till 1905. Benämningen på torpet var 107 Lerhol. Siste soldaten som bodde här hette Johan Alfred Lersten. Förr var det så att varje rote (socken) skulle ha en knekt och det var roteböndernas uppgift att se till så det fannns ett soldattorp eller boställe. De fick även stå för hela hans utrustning. Till torpet hörde en liten åkerlapp där knekten kunde odla potatis och spannmål. Det fanns ofta en ko, gris, några höns och i bästa fall en häst. Soldattorpen hade i regel inte mer än 1 rum, men kunde ibland ha både kök och kammare som i detta fallet. Stugans storlek berodde på hur välvilliga bönderna var. Under Gammelvala får du möta soldaten och hans familj och ta del av de sysslor som gjordes. Du får här även träffa de djur som kunde finnas på torpet.

Den sk Drängstugan var Brunskogs första sockenstuga och byggdes 1835. Den låg tidigare vid kyrkan och användes som bostad åt drängarna när bland annat den nya kyrkan byggdes under 1870-talet. År 1949 flyttades den till hembygdsgården och kom då att bli den första byggnaden.

Handelsboden flyttades till hembygdsgården 1968 från Lerhol i Edane. Den har tidigare inrymt Bergqvist skoaffär byggd på 1870-talet. Det mesta av den fasta inredningen kommer från skoaffären. Kontoret innanför affärslokalen har den tidstypiska inredningen med hög skrivpulpet och stolar. Dessa är tillverkade i Årnäs snickerifabrik.